Camilla De

Käkade makaroner med ost för en stund sen, blev helt plötsligt, från ingenstans, vrålhungrig! Tackar dagens stressamhälle för snabbmakaronerna, ja i vilket annat syfte finns det liksom? Än för att snabba på matlagningen? Jag säger såhär: den mesta goda maten tar tid att laga. Inte all, men det mesta.

Oj, filosofiskt och gripande... haha.. lät som någon liten tant i italien haha... eller vad vet jag egentligen, har ju faktiskt inte varit närmare Italien än Jamie Olivers matlagning på TV... om man inte räknar med Grekland där jag var en gång för länge sedan.

Gud vad mycket struntprat det blir när man är trött, bäst jag går och lägger mig snart, ska ju vara vacker imorgon! haha!

Trots bakfylla och smärre illamående, så har jag vart väldigt glad & lycklig idag. Allt har kännts bra och jag har tänk på hur bra jag faktiskt har det och vilka underbara människor jag känner, som tycker om mig också. Man måste faktiskt stanna upp en stund ibland i den stressiga tillvaron som de flesta lever i idag, och tänka efter och känna lite. Annars springer man förbi allt och hinner inte uppskatta det man har, eftersom man hela tiden blickar framåt.

Det är förstås bra att ha mål och strävan, absolut, det har ju jag med. Men som sagt så måste man ta det lugnt ibland och bara vara glad för att allt man har just nu.


Jag är lycklig för att jag har min familj, mina vänner, min underbara Jacob och för att jag snart tar studenten, min dans har utvecklats jätte mkt på senaste och jag är hälsosam & tränad. :]

Jag har en sak som gnager i mig, bildligt talat. Det är jobbigt som fan och jag vet inte vad jag ska göra. Det jobbiga är att jag vill inte skriva ut här vad det handlar om, men jag är jävligt kluven. Jag behöver lite råd... Men det känns som att ingen fattar..
Och jag är ledsen, för du bryr dig inte längre.

Jag fattar inte vad som hänt, varför vissa bara.. glömmer mig? Helt plötsligt så finns jag inte och det gör ont. Det gör jävligt ont faktiskt.
Imorse när jag låg och frös i sängen medans Jacke gjorde sig iordning för att gå till jobbet, då av alla stunder fick jag en konstig minnesbild. Ett minne kom tillbaka till mig från tomma intet. Ett minne jag helt glömt bort, något jag inte tänkt på. Det var ett roligt minne från länge sedan, men det gjorde mig ledsen, och det gjorde ont igen.

Alla strävar ju efter lycka... på ett eller annat sätt.. kortvarig så som en roliga kväll ute, är det lycka?
Eller är lycka något man måste känna hela tiden för att den verkligen ska finnas? Lycka, är det att få göra det man vill göra med sitt liv? Eller är lycka samma sak som kärlek? Kärlek till en partner, syskon, familj eller vänner?

Vad innebär egentligen inre lycka, inre frid? Hur finner man det, är det svårt? Vad krävs , meditation? Hur mediterar man?
När ska man egentligen ha tid att göra det? Vart ska man sitta, stå, ligga för att göra det?
Och det här med utseende? Har det med lycka att göra eller är det bara ytlighet? Hur ska man göra för att sluta att konstant jämföra sig med bättre, snyggare människor? Och har kläder med självkänslan att göra? Skulle pengar till finare snyggare kläder göra en mer lycklig?

Det finns så mycket frågor i mitt huvud, att jag undrar hur de får plats där? Och det där är knappast en hundradel av allt som snurrar i mitt huvud. Jag tänker inte på det konstant men ibland känner jag att jag skulle behöva någonslags vägledning eller råd. Men vart finner jag det? Måste jag åka hela vägen till Indien för att få förståelse och svar?


Men för att sluta ställa frågor och istället kanske svara på en del tänkte jag nu fråga mig själv; Vad gör mig lycklig? :

Jag blir lycklig när jag dansar, både när jag sätter en koreografi klockrent och när jag bara dansar som jag vill till musik jag tycker om. När min kropp utforskar och leker med dansens olika aspekter! Då om inte annat är jag lycklig.