Camilla De

Alla har vi säkert någon gång under våran tonår umgåtts med eller åtminstone stött på människor som håller på med dåliga saker som att knarka, dricka för mycket och/eller är kriminella av något slag. Jag har själv kännt lite olika personer genom min tonår som varit snälla till personligheten (och dumma vissa) men som hållt på med något dåligt. Jag känner inte dessa längre men som man gör ibland så råkar man gå förbi någon man kände eller bekant och hälsar alltid, varje gång det händer med några av dessa gamla bekanta så verkar de fortfarande vara kvar i samma gamla vanor, som att skiten aldrig tar slut. Jag bröt med flera personer just för att jag inte får ut något av att umgås med dessa, även om de var vänner så kändes det som att man för eller senare skulle dras ner i deras skit. Och dessa människor verkade ändå inte bry sig nämnvärt om att man inte hördes längre.

I alla fall för att förklara den flummiga beskrivning så pratade jag med en av dessa bekanta tidigare idag och jag blir så irriterad. Denne tyckte då att det mesta var skit och det vart så typ.. jämt. Denne umgås fortfarande med samma personer som alltid och är fortfarande kvar i dåliga vanor (inte droger) och bara, glider runt utan bostad eller någon säkerhet över huvudtaget. Men hallå? Den enda som kan göra något åt detta är DU! Det är din inställning till livet och vad du vill göra det handlar om. Har du inga drömmar? Kan du inte kämpa över huvudtaget? Denne person är endast kvar i sina vanor för att det är enklast så, orkar inte göra något åt saken, livet är ändå skit. Jaha? Gör man inget åt saken får man fan stå sitt kast, sitt inte och var bitter för att ditt liv är skit och tråkigt när du ändå inte gör något för att vända på det. Det kommer inte komma någon rik jävel och ge dig 50 miljoner och en schyst lägenhet i stan. Det där är sådant man får kämpa för själv!

Var tvungen att skriva av mig. Skriver något roligare senare...