Jag kan inte åka hem
Det är hemskt, men sant. Allt är separerat och det enda som känns i huset är sorgen att lämna allt. Jag kan inte åka dit för att vara för mig själv i mitt rum och bara slappna av, eftersom tanken vid att aldrig mer kunna åka dit igen och att mitt rum kommer bli någon annans.... It breaks my heart. Och även tanken på att allt de byggt upp tillsammans kan raseras av envishet och brist på ork.
Jag orkar inte vara "vuxen" längre och säga "Ja, men de är ju två vuxna människor, de gör som de vill" och sen le och låtsas som att jag är så otroligt förstående, eftersom jag faktiskt är vuxen nu. Bullshit! Jag vill bara gråta och skrika och hata att det kan bli så här. Jag vill kunna slänga igen dörren allt jag har och gråta på mitt rum för att visa vad jag verkligen känner för det.
Men det går inte. För jag bor inte ens hemma längre.
Jag orkar inte vara "vuxen" längre och säga "Ja, men de är ju två vuxna människor, de gör som de vill" och sen le och låtsas som att jag är så otroligt förstående, eftersom jag faktiskt är vuxen nu. Bullshit! Jag vill bara gråta och skrika och hata att det kan bli så här. Jag vill kunna slänga igen dörren allt jag har och gråta på mitt rum för att visa vad jag verkligen känner för det.
Men det går inte. För jag bor inte ens hemma längre.
din åsikt, mjau!
Trackback
